de ser ut som ja knarkar!

Äntligen har ja tagit ut p-staven ur armen.
Känns riktigt bra att jag ÄNTLIGEN tog mig för att
boka för att ta ut den!
Den passade VERKLIGEN inte mig. Och jag hoppas för
gudarnas skull att mina pms utbrott går ner sig lite igen!!
Och sen hoppas ja ju (hoppas hoppas hoppas) att ja mått
lite dåligt på sistonne lite på grund av den oxå. Så de kanske
blir lite bättre på den fronten oxå.... plzzz!
Iallafall så har ja ett stort hål me ett blåmärke runt omkring.
O så fort ja ha blåmärken så där får ja allti för mig att folk
ska tro att ja knarkar. Vet inte varför, men kanske för ja hört
nån gång att de va nå sånt rykte runtomkring mig för länge
sen... O känner väll inte att de va så där jätte smiknande,
då ja har min egna lilla bild om knarkare som skabbiga
lo-lifes (no offence)
Skit samma.

Nu kom V hit till Linda =D =D =D!! Ha ju knappt träffat mina favorit barn nånting
de senaste året o guuuud! Känns de hugger i bröstet då jag inser hur tiden flugit
iväg och hur lite jag träffat dem.... =(

Har just pratat med Telia. Ska nog byta. Börjar kännas något ovärt med Tre nu då
de inte längre e billigare än nått annat. Telia känns tryggt o kvallitét'igt!

Och sen idag ska jag fara och rida igen med Monica.
Känns fortfarande jävligt pirrigt och jag insåg sist att ja har lite väl
stor respekt för hästar som gör mig närmast hoppig o skrajj...
...och de gör mig ännu mer nervös,-för ja får för mig att min osäkerhet
förmedlas till hästen så hon oxå blir hoppis o skrajj...
Aja.. de känns iallafall kul, o jag längtar tills ja får prova på de där
med att rida på en skogsväg en solig höstdag.
-nått som jag alltid hållt med och sagt:-"Jaa åå så mysigt!" Då
folk berättar... än fast jag egentligen inte har NÅGON ANING om hur de är.

Sen som vanligt kan ja inte bara låssas som ingenting.
... ja blir så glad av era kommentarer! Jag läser dom alltid...
...eller snarare,-går in varje dag o kollar om nån skrivit nått. =)



Annars så har livet lunkat på.
Har dock som sagt,-eller som ni alltså kanske sett.
Fått min "nya" säng. Eller alltså, de e Lindas gamla.
Men de skiter ja i. Jag bytte den, så hon fick min.
Fast de va ju bara en bäddsoffa... Nog för att de inte syntes.
Men de störde mig att de inte va nån säng ram o de kändes
som de va de som fattades för att ja skulle få komma ifrån
"studentlägenhets-kännslan".
Så nu känns de äntligen som jag har ett komplett mysigt-vuxet boende.
-Synd bara att soffan e så sönderriven av diverse katter.
Men de e iallafall 2 soffor (+en fotpall) istället för bara 1 två-sitsig.
Men men.. som sagt. Allt e mitt. (....förutom carros sängbord o 2 av hennes
sänglampor) Bilen e min, inredningen e mina, datorn e min, besticken o allt e mitt.
Och allt e betalt! =) Inge lån ingenting. Nog för att de inte e värdens flashigaste.
Majsan e lite trött o vill inte alltid hålla tätt. Tv'n e inte nyaste. Och telefonen har en
stor spicka i displayen. Men de känns så värt.
=) =) =)

Enda som ja saknar e nån låda (typ träbox) eller nått slags bord eller eljest som jag
vill ha över kattlådan. Den står och måste fortfarande stå i vardagsrummet,-och de
känns inte alls så där jätte smickrande för rummet då de första man ser är en katttoalett
me bajs i lixom....
..Hmm.. borde ju finnas nått på ÖB eller secondhand.
Hade varit perfa med nån sån där trälåda med lock så man bara kan öppna uppirfrån
o slippa stå på huk för att rensa den. Då man måste göra de ABSOLUT MINST en gång
om dagen då man har 3 KATTER!!

Oj, måste på samtal snart. Dax att packa ihop!

Äntligen en riktig säng!!

dsc00300 (MMS)

Äntligen en riktig säng!!


humöret börja vända.

I veckan har ja insett en himla massa saker.
Skrattgråtande har ja gått  mellan kök & vardagsrum.
Pratat massvis med nära o kära..
Har Verkligen fått bekräftat att jag HAR verkligen kompisar som bryr sig.
Som stöttar o orkar. Till och med en som ja bara nyss lärt känna....

Jag har gjort fina saker för mig själv.
STORA jobbiga, men väldigt bra saker! Sjukt storbrasaker.
Mindre saker, ridit och gett mig fan för att ja ska lära mig rida.
Fixat mitt hår,-som fått vila i !!3 månader!!
Unnat min själ lång sömn.
Och lyckats övertala mig (och låtit andra övertala mig) att hålla mig på
banan trots en jävligt jobbig/onödig kommentar ja fick här om dagen.
Jag har kännt mig så mjuk och extremt formbar. Som en lerklump uppe i huvet.
Jag hoppas jag hinner forma nått bra innan den stelnar.



en bra låt

I'm Alright lyrics

One down, one to go
Cause I´m tired being pushed by you
I know what I can be, look out
I´m hard headed, I´m about to blow
I´m gonna show you what I wanna do
And I know what I can be
Let me tell you how I feel

I´m Alright
I´m alive
For the first time in my life

I was born with a broken heart
So I can tell you what it´s all about
But I know what I can be, look out
Tomorrow, that´s another day
Take my hand, don´t you be afraid
Cause I know what I can be
Let me tell you how I feel

I´m Alright...

Cry, cry, won´t help you know
Nowhere to run, nowhere to hide
Look out baby, I´m a powerhouse
You can have a piece of me
Cause no one knows what I can be

I´m Alright...

Hundvakta sig! Åsså blir de dom här damern...

dsc00297 (MMS)

Hundvakta sig! Åsså blir de dom här damerna till sällskap!


Men ja mena lixom...

ja kanske vill gifta mig ändå, en vacker dag.
Skaffa en unge, o vara den som alla prata om(-hon har blivit så förändrad *ala Bosses-röst* )
Än fast ja fortfarande håller fast mig vid att "Man ska inte avla på allt!!!"

Inte ids ja sitta ner o gömma mig, o tvinga mig att vara singel i ett halv år.
ÄN fast jag VET att jag kanske borde.
Inte känn ja för att Tvinga mig till att ligga 8 killar innan ja bestämmer mig för den rätta
-de dom flesta verkar definiera DET som leka lite.
NÄ (nog för att jag verkligen ser upp till dom som vågar ta sig för ute på marknaden!
!!!SER UPP TILL!! och tycker de inte är mer än rätt!!!)
Men jag tycker de e en för stor grej.... Och kan inte tänka mig att ja skulle kunna
"få ut någongting av de påriktigt"-typ njuta på riktigt, med nån jag inte ens känner.
De har jag jävligt svårt att tro....

Nää.. Fast sen ere ju ba de.... JAG VET INTE OM JAG ORKA låta någon ny lära känna
mig på riktigt igen.
Fy fan va drygt. SERIÖST! FY FAN VA DRYGT FÖR ATT SLÄPPA IN NÅN PÅ LIVET IGEN!
Då e ja nog helre singel ändå!!!!!!!!!



Aha..

orka gå ut å gå!!!!!!!!!!!!?
Nä, inte än iallafall. Så drygt bara att ja e så orkeslös.
Haft så grymt GRYMT dålig matlust de senaste dagarna.
Känns som Freja all over again o man sitter o tvingar i sig.
Inte för att man inte vill äta. Utan bara för att magen säger -"NÄ MEN BLÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Jag straffar dig med kväljningar om du våldar ner mer mat i mig!!!"
Men JAG tänker inte ta detta som ett tillfälle att gå ner i vikt!
Jag sätter på fittigheten o envisheten o sväljer ba!
Ba skita i att tugga o känna efter så mycke, (JUST NU BARA, vet att de
inte heller låter så bra men) ba man får
ner de i magen iallafall. Jag vet att huvudsaken jag fortsätter att äta frukost, mellanmål,
lunch och middag så kommer de snart igång igen.
Jag tänker fortsätta visa att ja är inget misslyckande eller
hopplöst fall!!!!!!!!!!!
En svacka definierar inte mig som person!! Och behöver inte heller
betyda att ja alltid kommer att falla, vid minsta lilla bekymmer!
Huvudsaken jag hittar en grundtrygghet så tror ja nog att hälften av
mina problem är lösta. -frågan är nog bara hur jag ska hitta den....
Nu har ja bara inte samma starka motivation längre. Då jag såg "de där" tidigare som en 
stark anledning att få iordning på mig själv. 
Men den finns fortfarande där, och har ja bestämt mig för nått. Så blir de så!

HEJJA MIG!
Och tro inte att ja ba ger upp för att ja skriver pissiga o nedstämda blogginlägg!
-de måste ja få göra!

De e väll lika bra o fortsätta skriva

Är ute hos Linda i svedjeholmen.
Tänkte strax ta mig ett bad, o sen hjälpa till o måla nere i deras källare.

Funderar om man kanske ska ta och försöka gå ut o gå.
Röra på mig. JobbRÖR'et känns inte tillräckligt.


fler än jag delar denna åsikt


Tack mamma och pappa för att ni orkar lyssna!
Och att ni vågar sätta ner foten, kritisera mig, ta emot och klarar av att vara ärliga!
Älskar er!
Och tack mamma för kommentaren du skrev på förrförra inlägget.

Carro, tack för att du ALLTID alltid alltid orkar med mig.
Än fast du kan vara, som sagt, lite bittsk ibland (lika bra att ja skriver de här, ja tror ibland att folk
tror att ja typ pratar bakom din rygg) så är du ändå den som ALLTID
stått där. ALLTID ställt upp. ALLTID kommer vara min grundtrygghet när de gäller vänner.
-Jag har ju alltid Carro iallafall.....! jag har ju alltid Carro.....   (och där står hon, trots att hon
känner mig bättre än dom flesta. Sen ja var 6 år. DE ÄR REN OCH SKÄR BEKRÄFTELSE)
Trots att ja ibland vill skrika åt henne att hon e så jävla elak o fittig ;) Så
ÄLSKAR ja henne lika mycke som min familj!

M.... För att du, trots att jag är en total främmling, står med öppna armar.
Säger att de är ok, och att  de finns sätt att hantera detta OCH att ingenting kan bli sämre nu.
(-detta handlar om någonting helt annat än de som ja skrivit om tidigare, någonting som
jag samtidigt fått veta o som är lite svårt att hantera just nu)
De finns nog ingen bättre tröst än då de står någon annan "lika dan" som säger.
-"Jag vet PRECIS hur du känner! Men jag lovar, de BLIR bara bättre!"
Kommer med tips och trix, och nya positiva synvinklar än fast hon inte trycker ner min känsla av sorgsenhet.
Och då hon fick mig påriktigt att inse, att de är inget fakta som jag kan undgå, eller
försöka skylla på att jag överdrivit eller sett glaset som halvt tomt hela tiden.
Då hon och jag delade så extremt lika känslor kring mycket.

Tack till ni andra som stöttar mig just nu oxå.
Som sagt. Nog för att ja FAKTIST är lättad över att de blivit som de blivit.
Och att de faktist bara kan bli bättre från och med nu.
Så ändå, de känns ändå så tungt. Och de tar sån onödig kraft att älta fram o tillbax.
Fram o tillbax.....
Med tanke på resten som hänt med mig själv senaste året, så känns
de minsta lilla lite väl överväldigande.

Japp japp!

Nu e ja så jävla singel som de ba gå å va.
No strings left o redo att lämna de gamla bakom mig!
Känns självklart en del jobbigt. Men samtidigt vet ja
nu att ja behöver inte längre tänka "tänk om".
Nu vet ja, och behöver inte längre se bakåt.

Och NÄ! De finns ingenting fel med att skriva de!

...........

PRIO 1. Inse att skadan redan är skedd och att sorgproccesen borde bli
kort då jag bearbetat detta ehh.. några gånger förut.
-De dom inte som nån chock. (speciellt inte för mina nära och kära
som bara väntade på de) Så de e ba inse. Att de inte finns nått att sörja.

2. NU om någon gång gäller de att sköta sig själv.
Jag får INTE låta en annan människa få den glädjen.

3. Umgås med folk. Vem ja själv vill! Utan att få dåligt samvete!

3. ÄTA bra!

4. Försöka ta hjälp av de mäniskor runt om mig som faktist
glädjeligen hjälper mig.

5. ALDRIG låta mig övertalas igen till något jag misstänker kommer sluta illa!

6. FÖRSÖKA ALLT VAD JAG KAN ATT ARBETA UPP MITT "DE EGNA JAGET"


*jag klappar mig själv på huvudet och övertygar mig själv att de finns visst många
runt om mig som bryr sig. Att jag visst är något att ha än fast ja hamnar i svackor*
-de blir väldigt lätt just nu, att känna att INGEN INGEN kommer någonsin klara
av mig eller vilja ha mig i längden.
ÄN hur snäll och omtänksam jag än är......

..............................................

........................................................


RSS 2.0